Vi kan inte jämföra med hur samhället såg ut när vi själva växte upp. Jag spelade en annan match vad gäller läsning och hade inget annat val än att på kvällarna läsa eller vara ute och leka. När man gick i årskurs 2 fick jag hem en blankett om vad man kunde göra på fritiden. Där fanns två alternativ:
Fotboll med IFFK
Finströms sjöscouter
Jag valde båda och trivdes bra med det. Dessutom hann man med båda utan att det påverkade skolan. Det var nämligen bara fotbollsträning en gång i veckan och sjöscouterna var även det bara en gång i veckan. På helgerna fanns en intern fotbollsliga i "tältet" i Godby. Dit promenerade man och jag spelade i Arsenal. Konkurensen om min tid var inte densamma som för dagens barn. Barnprogram fanns det en liten stund varje kväll innan pappa och mamma skulle se nyheterna. Medan de såg på nyheterna visste man att man skulle knata sig i säng med sällskap av något att läsa. Man övade sig på att läsa varje dag och det var lite häftigt att läsa. Boktipsen fick vi av varandra och ingen stoppade oss oberoende vad vi lånade. Det fanns riktigt tuffa böcker som alla ville läsa. När sommaren kom njöt jag av regniga dagar för då fick man läsa serietidningar hur mycket man ville. Var man lite om sig och kring sig fanns man på på plats vi scouternas pappersinsamling och försåg sig med serietidningar. Man hade inte så mycket som konkurerade med läsningen som dagens barn har och när man väl läste satt man där en längre stund. Man tränade sig omedvetet i att bli en uthållig läsare.
Jag hade och har lyckan att ha en läsande pappa. Han läser fortfarande "Det bästa" och när han var klar med ett nummer så gick jag genast och tog det. I början läste jag vitser och kanske om ett mysterium för att som tonåring läsa hela numret från pärm till pärm, precis som min pappa. Jag snor fortfaranade "Det bästa" när jag kommer till mitt barndomshem. Det sitter liksom i...
"Läsning och samtal kring skönlitterära texter är ett sätt att arbeta med skolans demokratiuppdrag. I samtal om skönlitteratur kan läsaren utveckla sin förmåga att förstå världen och andra människors handling ur andra perspektiv än det egna. Att en del elever avvisar denna möjlighet blir ett problem i skolan. Men om inte det omgivande manssamhället visar pojkar att läsning av skönlitteratur är viktigt, så kommer pojkarna inte heller att tycka det. Och om vuxna män inte läser böcker, så kommer inte deras söner att göra det." (utdrag ur en artikel i DN: http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/pojkar-laser-bara-om-man-ocksa-laser/)
Utdraget lyfter fram skönlitteraturens betydelse för elevens utveckling, både vad gäller läsförmåga och personlig utveckling. Artikeln är en bra sammanfattning av skolans utmaning vad gäller att locka pojkarna till att bli aktiva läsare. Visa för era barn att ni läser för det tror jag att ni gör, men jag börjar se en utveckling att det inte alltid syns. Läsandet har útvecklats i takt med samhället. Det börjar bli vanligt att ladda hem e-böcker och jag och frugan sitter ofta med en Iphone eller Ipad och läser skönlitteratur. Om man skulle filma oss skulle det vara omöjligt att avgöra vad vi sysslar med framför skärmarna men faktum är att vi många gånger läser. Men det syns inte. Just nu krånglar tekninken och jag har en tjock deckare som jag släpar med mig mellan stugan och hemmet. Roligt med är det med riktiga böcker men vi ska komma ihåg att läsandet har förändrats och att det finns olika sätt att läsa skönlitteratur. Jag inledde med att den här bloggen har nästan 40% läsare som använder läsplattor. Frågan är hur många läsare av skönlitteratur finns det som föredrar en läsplatta eller smartphone som man ändå alltid har med sig?
För att bli bra på något måste man öva. Man kan ha svårigheter som dyslexi eller andra läs- och skrivsvårigheter, men för att bli en bra läsare måste man öva. Olika läsförmåga har vi alla och bra utgående från sitt eget perspektiv är givetvis det jag syfter på. När man intervjuar en toppidrottare eller skicklig musiker och de får frågan hur de kunde bli så bra kommer ofta svaret: "Träning och åter träning", det samma gäller läsning. Toppidrottare är motiverade att träna och skolan och föräldrar ska försöka motivera eleverna att bli läsare. Det ska vara kul att läsa! Där har vi en gemensam utmaning, att få våra barn att känna glädje i att läsa.
Andreas Wiklund
Skolföreståndare Lemlands grundskola
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar